Stolpen.  Formen på stolpen är inspirerad av gångspelet som var ett  mycket viktigt hjälpmedel på gamla segelskepp. Gångspelet  eller "capstan" som är det engelska namnet var placerat på övre däck nära stormasten. På större skepp kunde det finnas flera. Gångspelet var motsvarigheten till moderna segelbåtars winschar och användes så snart  vanlig handkraft inte räckte till.  Man  använde gångspelet till många olika saker det vanligaste var när man skulle hissa segel eller ta upp ankare. Gångspelet bestod av en vertikal "spelstock" som var lagrad i däcket så att den kunde rotera och avslutades med ett "huvud". Gångspelet  fungerade så att men lade fallet (repet man hissar upp rår och segel med) runt spelstocken, ena ändan gick via block upp i masten till seglet. Andra ändan gick utefter däck till ett ställe där man fick plats att skjuta upp (lagra) överblivet tågvirke (rep) . Detta sköttes av en eller flera personer. I huvudet fanns ett antal fyrkantiga spakhål där man kunde sticka in träspakar som användes för att med handkraft vrida runt spelstocken. Beroende av hur långa dessa spakar var och hur många personer som sköt på så kunde man få ut varierande kraft på spelstocken som sedan överfördes till fallet och seglet. Man vandrade runt skjutande på träspakarna. Spelstocken var försedd med dockor (ribbor) för att  tågvirket inte skulle slira utan följa med rotationen. 
Klicka här för att se ett gångspel . Stolpen har fått en smäckrare form än gångspelets spelstock. Dockorna, spakhålen samt huvudet finns med. På huvudet finns en länk från en stolpkätting vilket gör att man får en vision av att kättingen löper hela vägen över stolparna utan skarv.

Ankaret är ett traditionellt "stockankare" av en typ som marinen använde  förr. Namnet kommer ifrån att det förr fanns en trästock i överändan. Denna stock var till för att ankaret skulle vändas rätt på havsbottnen så att ett fly kunde gräva ner sig . På senare modeller är stocken ersatt av ett rundjärn. Rundjärnet kallas alltjämt för stock och  har en böj i ena ändan, böjen är till för att ankaret skall kunna fällas ihop och lättare  förvaras på däck. Stockankaret har i tester jämförts med modernare ankare och inte fått så lysande omdöme. Det används inte längre i större utsträckning. Dock är stockankaret med järnstock  i vårt tycke det vackraste. Ankaret används inom kristendomen som en symbol för hoppet samt anses ge en känsla av trygghet, lugn och stabilitet.

Skarvlänken är en kluven länk till en stolpkätting och är en praktisk lösning då man skall fästa en kätting vid stolpen eller via en schackel till ankaret. Den kan givetvis även användas som skarv mellan två kättingar. Skarven blir i praktiken osynlig och kättingen framstår då som en hel längd.

Kättingen är en traditionell ankarkätting. Typen av kätting benämns vanligen stolpkätting men kallas även för stagkätting. Namnet kommer av  stolpen som finns i varje länk. Stolpen är till för att länkarna inte skall sträckas ut vid hög belastning. Sträckta länkar resulterar nämligen i att kättingen blir stel och omöjlig att hantera. Stolpen gör även att stolpkätting inte kinkar (trasslar sig) utan löper ut från t.ex. en kättingbox utan problem.

Tonny Lilja